Nytt försök.

Blogga är nog en konstform bland andra. Det krävs faktiskt ett engagemang och kreativitet för att få det att funka. Jag har inte skrivit något sen oktober, (trodde faktiskt det var ännu längre tillbaka), och nu gör jag ett försök till.

Jaha, vad har hänt sen dess da...?
En hel del faktiskt.

Sonen har flyttat hem, SKÖNT!
Efter ett halvt år av riktigt ont i själen och kraftig viktnedgång, (20 kilo!), togs det gemensamma beslutet att han behövde flytta hem igen. 
Mannen och jag var nere i Thailand i oktober och den veckan var nog den värsta veckan i mitt liv. 
Föreställ er sitta på andra sidan jordklotet och få mess från sonens dåvarande flickvän att sonen mår sämre än någonsin. En kväll hade svågern fått åka ner till oss, (sonen och flickvännen hade tagit beslutet att bo i vårt hus när vi var borta) för sonen mådde så dåligt att svågern tyckte det var riskabelt att lämna honom ensam med sin flickvän. Inte för att han på något sätt skulle skada henne utan för att han var i ett sånt tillstånd att han kanske skulle skada sig själv.

Jag var ganska orolig innan vi skulle åka om att lämna honom, men efter samtal med farmor, mormor, svägerska och svåger då de lovade att hålla ett öga på honom åkte vi. 
Det var otroligt skönt att få åka hem när tio dagar hade gått.
Nu har två månader gått sen han flyttade hem och han mår så mycket bättre. 
Ögonen lyser av livsglädje igen och han är mer eller mindre sitt gamla jag igen. 
Vad orsaken var till att han började må så otroligt dåligt och inte kunde ta sig ur det förrän han flyttade hem igen vet jag faktiskt inte. 
Jag fick honom att gå till doktorn som satte in antidepp på honom och vi hittade en KBT-terapeut som han började gå till varje vecka. 
Men att försöka hitta orsaken är inget jag funderar på, huvudsaken är att han har kommit tillbaka till livet och mår bra! 
Värken i magen har släppt och när allt mer eller mindre återgått till det normala, känner jag hur trött jag är och hur påfrestande det senaste året varit. 
Vissa dagar känner jag mig gammal och sliten.
Glad, men gammal och trött..
Många livsfrågor har kommit upp till ytan och efter att ha hittat den här bloggen inser man hur skört livet är.

För att inlägget inte ska bli för långt avslutar jag här och återkommer lite senare under dagen med resten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0