Gris med...
Kolla varifrån!
...magplask.
Bultande fötter
Vi skulle upp till Katedralen Familgla som den galne konstnären Gaudi påbörjade arbetet med för miljarder tusen år sedan och som ännu inte står klart.
Till sut kom vi fram och då ser vi att man måste betala inträde för att komma in.
Det kändes ganska mycket overkill så efter att ha gått runt kyrkan på utsidan bestämde vi oss för att bege oss tillbaka till "vår" gata.
Där man känner sig trygg.
Vi gick och gick och gick och hade ingen aaaaaning om var vi var trots karta och vägförfrågningar från förbipasserande.
Tills slut gav vi upp och tog en taxi.
Vi var helt galet ute kan jag säga.
Taxin tar oss tillbaka samma väg vi gått och en bra bit till innan vi kom till "vår" gata.
När jag kliver ur taxin drar jag en lättnandes suck och känner mig åter lugn och trygg igen.
Ikväll ska vi ner till hamnen och äta middag.
Glömde ju säga att goda vänner följde med på den här resan.
Så hon och den sämre hälften ska äta skaldjur (urk) ikväll och jag och han äter väl en fet köttbit.
Katedralen Famiglia...
Kolla varifrån!
Mäktigt...
Skål!
Kolla varifrån!
Mojito.
Do's and don'ts
När jag läser en bok idag försöker jag göra det analytiskt.
När jag var på kurs i mars fick vi lära oss vad man ska göra och inte göra.
Några saker som är absoluta NONO's är att använda orden : så, ju, någon, några, allting och ett antal till ord som jag inte kommer ihåg just nu.
Men när jag läser de "stora författarna", Diana Gabaldon, Camilla Läckberg mfl. vad hittar jag???
Så, någon, några, allting... Faktiskt inga "ju".
Det har väl inte gått så dåligt för dem eller...???
Regler är till för att brytas.
Det här gör jag nu.
Kolla varifrån!
Bloggläsning på hotellrummet.
JIPPIIIEEE!!!!
Nu funkar mobilbloggningen!!!!!
Här är vi
Såhär ska livet vara när det är som sämst...
Hotellet heter OMM.
Utsikt från rummet.
Nej, syster, jag kommer inte få en räkning på 140000 för surfning. *S*
Hotellet har trådlös uppkoppling.
Life is good!
Bye Bye
Vi åker imorgonbitti och han brukar vara sämst än sämst på att hålla sig från att berätta såna här saker.
Men, den här gången har han faktiskt lyckats!
Tills för en timme sedan...
Han pratar med TrädgårdsYlva i telefonen:
Hon: Jamen, vad bra! Då kommer jag på söndag.
Han: Näe, det går inte för då är jag på väg hem från Barcelona.
Jag: Men vad roligt! Ska vi till Barcelona?!
Han: FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!!!!!!!!
Sopa...
Jag har fått tillåtelse att ta med mig datorn så vi får se om det finns uppkoppling på hotellet så kan ni få både foton och uppdateringar.
Kväll 9 + ärrbild
Dagen har bara sprungit iväg...
Dottern vaknade och mådde helt ok. Hon hade sovit bra och vaknade halv sex av sig själv och tog sina Citodon.
Hon ringde mig vid tio och hade precis vaknat.
När jag kom hem satte vi oss och tog tag i hennes Naturkunskapsuppsats.
Hon har inte behövt vila under dagen och det är ju verkligen att gott tecken!
Klockan sex tog hon Citodon och när jag nyss frågade om huvudvärk sa hon att hon ligger på en 2:a av 10.
MYCKET BRA!
Såhär ser hon ut i nacken nu en vecka efter operation.
Tyvärr har jag ingen bild på hur hon såg ut när hon var nyopererad, det fick jag inte ta...
Men jag kan säga att det är SJUUUUKT snyggt jobb!
Han använde en speciell tråd för att ärret knappt ska synas.
Så gulligt tänkt av honom.
Imorgon ska jag skjutsa in henne till en hårsalong för att hon ska få göra hårförlängning.
Hon satt ju hårmodell för en tjej som skulle ta gesällbrev en vecka innan operation. Tyvärr tunnade hon ur dotters hår så mycket, (hon var sååå ledsen när hon kom hem) att hon är jätteorolig för att det rakade området ska synas igenom.
Så som en liten kryapådig-present har jag lovat att betala hälften. Så imorgon ska hon in för att tjejen ville kolla ut vilket hår som ska användas.
Nästa tisdag ska hon få göra förlängningen.
Nu tänker jag sätta mig och försöka fila lite på boken.
Dag 8
Det är väl med blandade känslor.
Om det nu skulle hända något som i lördags är vi tvungna att åka till akuten istället för att ha en avdelning att åka till.
Men det är total kaos här.
Läkaren som är i tjänst har varit på akutoperation tre gånger nu på förmiddagen och de vill ha alla sängplatser som finns att få.
Dottern har mått bra idag och då är hon väldigt lågprioriterad (vilket jag förstår).
Just nu sitter vi och väntar på läkaren som ska komma och skriva ut henne.
Väntar, väntar, väntar, väntar.....
Sitter och..
Dottern sover fortfarande.
Älskar...
Han skulle sedan till sin flickvän och äta pannkakor och sova där för hennes föräldrar är bortresta och hunden är hemma.
När jag ligger i sängen vid halv elva och kollar X-Men hör jag ytterdörren öppnas på nedervåningen.
"Hallå!" ropar jag.
"Hejhej! "hör jag sonens röst från nedervåningen.
"Vad gör du hemma?" frågar jag förvånat.
Han kommer upp på övervåningen och in i mitt sovrum.
"Hej mamma!" säger han och kryper upp i sängen jämte mig och ger mig en stor kram. "Jag ville inte att du skulle behöva sova själv så jag åkte hem."
NAAAAAAWWWWW.....
KÄRLEK!!!
Hur gulligt var inte det på en skala?
Vi låg sen och småpratade samtidigt som vi kollade färdigt på filmen.
Halv tolv somnade jag go och varm i magen.
E4 kl 7.30
Flytta på er för i helvete!
Min dotter ligger på Karolinska och har genomgått en HJÄRNOPERATION och vill faktiskt åka hem!
Var finns poliseskort när man behöver det....?
Kväll 7
Ikväll blev det Donken.
Sitter just nu i soffan, äter godis och tittar på X-Men.
Dottern blev kvar och jag åkte hem. Först in till jobbet och räknade av alla kassor och sedan hem.
Jag ringde dottern efter jag ätit för att kolla läget och hon berättade att hon satt och och tittade på film på datorn och hade inte varit uppe och gått än.
UPP OCH RÖR PÅ DIG!
Hon hade börjat få lite ont så hon fick lova mig att tala om det för sköterskan så de får ta beslutet om det ska ges morfin eller inte. Jag förklarade för henne att om hon inte säger till i tid blir det för svårt att få ner smärtan och då är vi tillbaka på ruta 1. Hon vill ju åka hem imorgon och det kommer inte bli något av med det om hon har lika ont imorgon som igår och idag.
FÖRSTÅR DU DET?
(Jag vet att hon läser bloggen så jag passar på att skrika lite åt henne.)
Nähä, nu väntar duschen och sedan sängen.
Uppdatering
Dottern sover och sover...
Det är ju bra.
Hon blir kvar här och jag kommer åka hem och sova inatt. Vill inte störa hennes nattsömn mer än jag gjort.
Hon hade nog hoppats att hon skulle få åka hem, men tycker varken jag eller skötaren.
När hon var vaken för en stund sedan tyckte hon det kändes lite bättre och kunde röra på huvudet ganska bra.
Men det är bättre att hon är på plats där hon kan få ordentlig smärtlindring om det skulle behövas.
Hon är tröttare idag än igår och skötaren funderade på om han skulle sätta dropp på henne för att hon ska få i sig lite näring eftersom hon inte äter.
Hon dricker när man säger till henne men tänker inte på det själv.
Jag kommer åka härifrån, men en klump i magen, vid kvart i sex för att åka till jobbet och räkna.
Imorgon bitti åker jag hemifrån vid sju så jag kommer väl vara inne vid halv nio med tanke på trafiken.
Jag pratade med den sämre hälften efter att dottern varit på röntgen och han bestämde att han ville åka hem imorgon från Monaco istället för på tisdag. Efter röntgensvaret ringde jag upp och lugnade honom att allt såg bra ut och självklart bestämmer han själv men jag ser ingen anledning till att han ska ruscha hem. Nu när vi vet att inga kompikationer tillstött spelar det ju ingen roll om han kommer hem måndagkväll eller tisdagkväll.
Självklart kan han inte slappna av därnere men det känns nog lite bättre för honom att veta att inget allvarligt har hänt.
Sonen slutade vid halv fem idag och eftersom han ska hjälpa mig att låsa butiken efter att jag räknat är det ingen idé att han kommer in. Det var ju synd...
Känner mig jättefräsch faktiskt..
Inte duschat, borstat tänderna eller fått rena underkläder på mig...
Myspys..
Dag 7
Natten har inte varit så rolig för dottern.
Sovit dåligt, ont och någon idiot (hrm) som legat i samma rum som henne har snarkat...
Några gånger har sköterska varit inne och gett henne morfin mot smärtorna med det har inte hjälpt nämnvärt.
I morse kom skötaren och berättade att man beslutat att hon skulle CT-röntgas för att utesluta blödning.
Klockan halv tolv rullades hon ner till datortomografin och jag fick snällt vänta utanför.
När dörren öppnas och röntgen är klar ser jag hur dottern ligger och är jätteledsen för hon har så ont.
Fy fan.. Det är verkligen som alla säger, skulle jag kunna skulle jag byta plats med henne på en gång. Det är tufft att bara stå på sidan och titta på.
Efter en timme uppe på avdelningen kom läkaren.
Han berättade att plåtarna sett bra ut och inga blödningar hittats. *puh*
Huvudvärken beror antagligen på spänning i nacken kombinerat med att hjärnan nu fått större utrymme och behöver tid att anpassa sig. Den bästa medicinen är att röra på sig.
Lättare sagt än gjort...
Läkaren skyndade vidare efter det korta samtalet och skötaren kom in med ytterligare en dos morfin.
Tyvärr mår dottern väldigt illa av morfinet och har varit nära att kräkas en gång.
Hon beställde lax till lunch med fick bara i sig ett par tuggor sedan var det bara att se att spypåsen var nära till hands.
Skötaren kom in efter lunch och frågade hur det var och när dottern berättade om sitt illamående gick han och hämtade medicin mot det.
Nu ligger hon och sover och jag sitter bredvid och läser tidningarna.
Det är väl tveksamt att hon får komma hem idag.
Vi får se under eftermiddagen vad som sägs.
Ärligt talat känns det skönare att hon får vara här någon dag, även om hon själv inte vill det. Här är hon i trygga händer.
Hon saknar sin storebror så när han ringer ska jag fråga om han inte kan komma in en sväng efter jobbet.
Uppdatering följer under dagen.
Dottern sover...
...och här sitter jag.
Ska snart oxå krypa under täcket och försöka göra som hon.
Fan! Jag har ingen fön eller plattång med mig!
Vad roligt personalen kommer ha här imorgon bitti da....
Dagens YouTube
Don't do drugs kids...
Kväll 6
Personalen har bäddat åt mig bredvid henne inne i ett samtalsrum så jag sover kvar här under natten så får vi se om vi får åka hem imorgon.
Min mobil har dött och jag har ingen laddare.
Vill någon nå mig går det att ringa på dotterns telefon.
Något positivt är att jag faktiskt fått en hel del skrivet medan jag sitter av tiden här.
Innan sköterskan kom in satt dottern och jag och kolla en tjejs mobilbloggning när hon recenserar "Snabba cash" av Jens Lapidus. OH MY GOD vilken blåst tjej!
Ser ju för fan ut som om hon är drogad...
Recension vet jag inte om jag kan kalla det hon gjorde.
Herregud vilka människor det finns!
Varför är folk så intresserade av höra vad såna här bimbos har att säga....
We´re baaaack...
Hon är helt slut och somnar nog snart.
Hon fick morfintabletter på en gång när hon kom in.
Kunde ju när man tänker på det såhär i efterhand varit bra om vi fått något starkare med hem än Citodon att ta till om värken skulle slå till.
Det var kanske lite väl optimistiskt att gå direkt från morfinpump till Citodon och Panodil.
Men, men, man lär sig så länge man lever och huvudsaken att hon fått hjälp nu.
Nu sover hon så sött...
Säg den lyckan som varar...
Halv ett ringde jag in till avdelningen för att fråga om hon får ta fler Citodon om de hon tagit inte hjälper och om hon inte får det vad vi isåfall ska göra.
Sköterskan som jag pratade med kände inte till Steffi och ville prata med sköterskan som har haft hand om henne. Läkaren skulle oxå komma in inom en timme så de tänkte prata med honom oxå.
Så vi får se hur det blir nu. Antingen skriver de ut starkare värktabletter (morfin) eller så åker vi in.
Dottern blev inte så glad över att eventuellt få åka in till KS igen, men det är som det är...
Skrivlust
Kan det vara så att jag vill se om dottern somnar...?
Näe, jag vill nog bara skriva.
Första natten...
Självklart glömde jag fråga om hon kunde ta fler citodon än vad är ordinerat, men hon har fått Panodil istället.
Klockan tolv ringer hennes mobil som påminnelse att ta tabletter.
Hoppas hon får en lugn natt och att hon kan sova.
Jag sa till henne att ta det jävligt lugnt imorgon när hon vaknar.
Sitta på sängkanten en stund innan hon kliver upp.
Jag vill inte vara med om:
Jag: Åh gumman är du uppe? Akta trappan när du kommer ner.
Dottern: Vilken trapppppppppppaaaaaaaaaaaa.....
Sov gott.
Oooops
Vilka affärer kan man ju undra...?
Det är ändrat till Monaco.
Ye okey!
Japp! Både dottern och jag!
*händerna mot taket*
Den sämre hälften har åkt till Monaco i affärer så det är bara hon och jag hemma.
Shit, vad avslappnad jag känner mig.
Funderade på att ta ett glas vin men det kanske är lite alkovarning på det...
Eller?...
Det hon måste göra nu är att ta Citodon var sjätte timme för att inte värken ska sätta igång.
Hon har satt in alarm på mobilen för att inte glömma.
Ett lugn har infunnit sig...
Hoppas, hoppas...
En vacker syn mötte mig när jag kom in på sal 9 på KS avdelning R16.
En pigg tjej utan morfindropp i armen satt upp och pratade med kompisar på MSN.
Hon var riktigt glad och nöjd och berättade att hon varit uppe och gått själv utan gåbord och det hade till och med tisslats lite om att hon eventuellt ska få komma hem på helgpermis!
Det skulle ju vara drömmen!
Hon har inte fått något morfin idag utan bara citdoton mot smärtorna och det kan hon ju faktiskt lika gärna få hemma.
Men det gäller väl att inte ta ut någon glädje i förskott utan vi avvaktar under dagen så får vi se vad dom säger.
Rödspättan jag hade med mig var riktigt uppskattat och hon åt en hel potatis och en tredjedels rödspätta-filé.
FRAMSTEG, FRAMSTEG!
Idag tog jag med mig laptopen in för det blir lite tradigt att sitta och läsa bok hela dagen.
Tänkte passa på att skriva lite nu när man har tid.
Dottern sitter och slösurfar på nätet. KS har ett gästnätverk man kan koppla upp sig mot, MYCKET BRA!
Uppdatering ikväll.
Dag 5
Pratade med dottern vid halv nio.
Hon var trött men hade ändå sovit rätt så ok inatt. Hon hade bara tryckt tre gånger på morfinknappen under hela natten och det ser vi som positivt.
Frukosten höll precis på att serveras när jag ringde och jag hoppas hon fått i sig lite mat.
Jag gick bort till vår lunchrestaurant som vi har här vid jobbet och beställde tre maträtter som jag tänker ta med mig in idag.
Snuttan, om du läser det här kommer det att serveras:
Pasta med räkor och curry
Skomakarlåda med potatismos
Rödspätta med remuladsås och potatis.
Kan det vara nåt?
Hon önskade spagetti med köttförssås och självklart fanns inte det. Men jag kan svänga ihop det hemma ikväll och ta med mig det imorgon.
Nu ska jag sätta fart så jag blir klar och kan åka in.
Höres.
Kanske...
...det här kan vara nåt att komma i form med?
Dagens YouTube
Plantering
Jag kan ju säga att jag äger inte förmågan att kunna se hur det kommer se ut. Men det gör väl de som kan..
Det blir nog bra...
Eller?
Ingen aning.
Kväll 4
Vi åkte in så vi var inne på sjukhuset redan vid halv ett.
Jag hade peppat mig själv att fälla en dräpande kommentar till vem som än skulle våga kommentera att vi faktiskt kommit två timmar innan besökstiden.
Det blev ett riktigt antiklimax kan jag säga.
Ingen sa någonting mer än "Hej,hej" när vi kom gående i korridoren.
Men det var väl bra att det inte blev någon pinsam scen...
Inte för att jag är den som ställer till med några scener, men den sämre hälften drar sig inte två sekunder från att säga det han tänker.
Synen som mötte oss när vi klev på dotterns rum var en fröjd för ögat!
Där satt hon upp i sängen med lätt rosiga kinder, nyduschad och inget bandage runt huvudet.
Hon var mycket rörligare idag och mer vaken. Det var en tid mitt på eftermiddagen som hon blev trött och lade sig och sov medan hennes far och jag satt vid sängkanten och löste korsord och läste bok.
Maten smakar fortfarande inget bra, men vem kan klandra henne? Sjukhusmaten är väl inte känd för att vara gourmetmat direkt...
Sedan fick vi höra att morfinet tar bort suget efter mat. Det finns väl en anledning till varför knarkare är så smala och taniga.
Morfinet har inte använts flitigt idag. Under de sex timmar vi var där tryckte hon bara på knappen tre gånger mot för de andra dagarna då hon tryckt tre gånger i timmen.
Imorgon kommer nog pumpen kopplas bort. Hon var lite orolig inför det att hon skulle bli tvungen att ha ont, men det lugnade sköterskan henne med att så kommer det defintivt inte bli. Då är det bara att trycka på assistentknappen så kommer dom ångande med en spruta istället.
Vi fick upp henne ur sängen idag och vallade henne i korridoren. Superduktig tjej!
Hon orkade oxå sitta en stund i dagrummet och dricka en kopp te.
Till helgen hoppas jag att hon ska orka att vi rullar ut henne i friska luften i rullstol. Skulle vara guld att få komma ut en stund. Kanske till och med ta en fika nere på fiket på bottenvåningen.
Klara framsteg!
Dag 4
Funderade på om jag skulle ut och gå på helvetes-bandet innan frukost, men jag sket i det. Hade verkligen ingen lust...
Skulle verkligen behöva göra det i och för sig, för vikten har nått toppnotering såg jag i morse när jag ställde mig på vågen.
Äh, jag skyller på cortisonet...
Det där får jag ta tag i sen.
Jag ringde till dottern vid nio och självklart skulle hon precis få frukosten serverad. Vi kom överrens om att hon skulle ringa när brickan stod på bordet.
Fem minuter senare ringde hon.
Hon lät så liten...
Hon hade ont, berättade hon och igår hade varit den värsta dagen sen operationen.
När vi pratade hade hon precis tryckt på morfinknappen så hon sluddrade lite och lät väldigt trött.
Att hon får komma hem på helgpermis imorgon känns inte aktuellt. Inte med tanke på att hon fortfarande har så ont...
Jag berättade att hon kommer få en del besök idag och det tyckte hon kändes skönt.
Även om hon blir trött efteråt och kanske inte orkar vara med i alla samtal tycker hon det känns skönt att folk är där.
Det piggar upp litegrann för det är "Jävlig tråkigt här!" som hon uttryckte det.
Nu är det dags att hoppa in i duschen och göra mig iordning.
Tänker vara lite av en rebell och åka in tidigare än halv tre. Det är bara jag som kommer tidigt, och jag kan vara tyst som en mus och inte märkas.
Yippiiieee!
Nu har resten av plantorna kommit!
Grabbarna har att göra.
Högen växer.
Vackra färger.
Luktar underbart!
Grabbarna åkte iväg och skulle handla lite grejer, sedan kommer Ylva och då åker alla plantor och träd ner i jorden.
När vi kommer hem från KS ikväll har vi en ny trädågård!
Imorrn smäller det!
Nu är växterna till trädgården här!
Tydligen är det inte allt så resten kommer på fredag. Men Trädgårds-Ylva ska börja jobba imorgon med det som finns har hon sagt.
Hon skulle å andra sidan ha kommit i eftermiddag vilket hon inte varit så jag tror ingenting förrän jag ser det.
Men senast fredag ska det väl vara på lina!
Kväll 3
Hon har dock lite feber så hon får medicin mot det. Morfinpumpen används fortfarande men jag tyckte inte att hon tryckte lika flitigt på knappen idag som igår.
Hon har till och med varit uppe och provat att gå med gå-bord.
Tyvärr varade det inte så länge för efter ett tag började det snurra rejält och som tur var hann hon säga till sköterskorna innan benen vek sig på henne och hon tuppade av. Men sköterskorna hann precis fånga upp henne innan hon slog i golvet.
Posivitv är att hon orkat sitta upp en hel del i eftermiddag och efter middagen klarade hon till och med bli rullad i rullstol in till dagrummet för att titta på tv en stund.
Hon har fått i sig några fler tuggor mat idag jämfört med igår och varit riktigt duktig på att dricka.
Hon har haft rätt så besvärligt med slem i halsen och talade om det för sköterskan som kom med slemlösande.
Efter att ha druckit upp det hostade hon till och genast kändes det som en blixt for igenom huvudet och färgen försvann från ansiktet.
Det blev ett snabbt tryck på morfinknappen och efter några minuter kunde hon slappna av.
Undra hur stor risken är att man blir beroende på morfin efter en operation...?
Shit, vad den sämre hälften sitter i soffan och skriker på Hammarby som tydligen inte gör sitt jobb mot Brommapojkarna...
Var var jag...?
Jo, just det ja...
Jag tycker nog att man ser en klar förbättring mot igår men att hon kan få helgpermis är frågan. Så länge hon har pumpen blir det nog inte aktuellt.
Men man ska aldrig säga aldrig...
Fortsättning följer..
Dag 3
Har kommit hem från att ha jonnat (cyklat) hem från jobbet och sitter nyduschad och mätt efter lunchen. Nu väntar jag och den sämre hälften på att klockan ska bli kvart i två så vi kan åka in till dottern.
Jag ringde in till avdelningen i morse och fick reda på att hon flyttat in till en sovsal. Skönt!
Hon har fått tagit bort katetern och varit uppe på toa. GOOD GIRL!
Hon har inte behövt sätta in droppet igen så det talar väl om att personalen varit nöjd med den mängd hon druckit.
Fortsättning följer ikväll..
Kväll 2
Dottern hade ont, mådde illa och var inte direkt stöddig kan jag säga.
Inatt hade hon haft väldigt ont att man beslutade att sätta in en morfinpump så hon kan reglera smärtlindringen själv.
Och det gjorde hon kan jag lova!
Hon försökte äta lite, men efter en mustugga på sin köttbulle blev hon vit som ett lakan och vi fick snabbt fixa fram en sån där påse som man spyr i. Hon provade även att äta lite chokladpudding men det gick inte heller.
Hon lyckades hålla sig från att spy, så lite blev det kvar i magen iallafall.
Det som däremot är ett större problem är att hon inte dricker tillräckligt.
Sköterskan kom och hotade med att om dottern inte började att dricka mer så åker droppet på igen.
Problemet är att hon är så trött och slut och bara sover hela tiden, så väcker ingen henne för att få i henne vätska så blir det ju inget heller.
Men de håller ju koll så orolig är jag inte.
Tyvärr hade hon inte sovit något inatt.
Bredvid henne ligger en väldigt sjuk kvinna som inte är medveten om var hon är och hon för ganska mycket liv, tyvärr. Det gör ju att de som ligger på den salen vaknar hela tiden. Förhoppningsvis skulle dottern få flytta till en sovsal ikväll och slippa övervakningsrummet och där är det ju mycket lugnare.
Åh, jag saknar henne...
Vill att hon ska bli frisk...
Dag 2
Då var vi en dag närmare tillfrisknande.
Har sovit ganska bra inatt, förutom att jag flyttade till dotterns säng vid ett för någon (nämner inga namn) snarkade så väggarna skakade.
Vi behöver inte nämna att jag själv nog snarkat ganska bra med tanke på att jag kände mig alldeles torr och rivig i halsen när jag vaknade.
Jag undrade vem det var som tittade tillbaka på mig i spegeln när jag gick in i badrummet.
Någon som var blek, rynkig och ögon som var svullna och röda.
Ringde till avdelningen när jag var på väg till jobbet för att höra hur natten varit.
Det hade varit ganska lugnt och dottern hade sovit relativt bra. Hon hade haft smärtor med i det stora hela hade det varit lugnt.
Nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli efter elva för att ringa och kolla om de sagt något nytt på ronden.
Jag frågade även om det var ok ifall vi kom in lite tidigare än halv tre, då besökstiden är.
Det verkade inte vara så himla populärt så vi åker väl så vi är inne prick halv tre.
Tycker det är lite konstigt att man inte släpper åtminstone liiiite grann på besökstiden när det ligger en på avdelningen som inte är myndig. Samtidigt förstår jag att de andra patienterna kanske inte vill ha folk där utöver besöktiden.
Men det är ju min BEBIS!! Jag vill ju vara där...
Men det är nog mer jag som är larvig. Dottern är väl trött och ligger mest och sover iallafall...
Fortsättning följer...
ÖVER!
Jag känner mig verkligen som utskitet äppelmos..
Jag och den sämre hälften åkte in redan vid sju i morse, fast dottern inte skulle opereras förrän kvart över elva. Med tanke på trafiken var vi inte inne förrän halv nio. Då sov dottern fortfarande. Bara tio minuter senare kommer sköterskan och berättar att operationen som skulle varit innan henne hade blivit inställd och hon skulle ner till operation så fort som möjligt.
*GULP* men jättebra! Det innebar ju att dottern inte behövde våndas hela förmiddagen och gå hungrig och törstig.
De väckte henne och det var bara att hoppa in i duschen och sedan krypa ner i sängen och blir skjutsad till operationssalen.
Väl där fick jag byta om, till operationskläder av det senaste snittet och en pappersmössa på huvudet.
Kanyler, syresättningsmätare och diverse attiraljer kopplades på en helt otroligt kolugn dotter. Hon blev väl så bokstavligen tagen på sängen att hon knappt hann fatta vad som hände.
Tio sekunder efter att sovmedicinen sprutats in somnade hon med en megagäspning och en knäckt mamma med tårar sprutande blev ledsagad ut ur salen. Urgullig personal!!!
Jag och den sämre hälften hade redan bestämt att inte vanka fram och tillbaka i korridoren hela dagen och eftersom läkaren lovat att ringa så fort han var klar åkte vi till Sickla köpcentrum. Där fikade vi, kollade lite i affärer och lyckades springa på ett par goda vänner som vi satt och småpratade med. Måste erkänna att jag fick ett litet psykbryt där och började storgrina.
När vi tröttnat på Sickla åkte vi till Solna centrum. Då var klockan halv ett och med tanke på operationen skulle ta ca 3 timmar kändes skönt att vara nära när väl doktorn skulle ringa. I Solna käkade vi lunch och strosade lite. Till slut när klockan närmat sig halv två åkte vi tillbaka till KS.
Upp på avdelningen och väntade och väntade... Klockan blev två och fortfarande inget samtal. Ångesten började krypa på en och ett tag kändes det som om man skulle bli galen.
Kvart över två ringer äntligen telefonen!
Ingen där!
VAFAN!
Lägger på och det ringer på en gång igen.
Äntligen doktorn!
Han berättar att operationen dragit ut på tiden pga att det varit otroligt trångt i nacken och hennes hjärnhinna varit onormalt tjock och besvärlig att komma igenom Dessutom hade den vuxit ihop med andra hinnor.
Så denna operation hade varit väldigt nödvändig! Hade hon inte gjort den hade hon riskerat att om tio år börjat förlora känsel i armar och händer.
Klockan fem blev hon uppskjutsad till en övervakningssal och äntligen fick vi komma in och pussa och krama henne!!
OH MY GOD vad skönt det var att få se henne!
Med ett stort bandage om huvudet, stort plåster i nacken, droppslangar i armen och nålar i både händer och fötter såg hon så liten ut i sängen där hon sov.
Pussade och snusade på henne i massor.
Både jag och den sämre hälften var otroligt förvånade över hur pass med hon var trots allt vad hon gått igenom.
Hon pratade och småskrattade när man skojade med henne.
Så jävla skönt!!!!
Hoppas nu att hon får en lugn natt och kan sova ordentligt, men med tanke på all smärtlindring hon får så ska det väl inte vara något problem.
Imorgon åker vi med farmor och storebror in till tolv och får rapport hur det varit.
Godnatt!!
Ändring
Syster: Vi kan inte garantera en övernattning.
Jag med lätt darrande stämma: Men, men... Det blev vi lovade i fredags!
Syster med lätt förvånad min: Eeehhh, jaha... Vi har nämligen ganska fullt här och det kan komma upp patienter akut oxå.
Jag: Ja, jo, det förstår jag.
Syster: Men vem lovade det här?
Jag: En liten, rödlätt syster med glasögon och jättemycket fräknar.
Syster: Mhm, jaha.. Ok, ja det var ju olyckligt. Vi vrukar aldrig lova så för man kan aldrg veta vad som händer.
Jag: Nähä...
Syster som skruvar lite på sig: Jag ska kolla lite och se om vi kan lösa det på något sätt.
Jag lättad: Åh, ja, det skulle ju vara jättebra.
Hon går iväg och kommer tillbaka.
Syster: Vi stuvar om lite och bäddar till er inne i samtalsrummet men det kan bli så att ni kanske får flytta inatt om det kommer upp patienter.
Jag: Åh, tack, tack!! Det går jättebra.
Hur slutade det da?
Jo, vi fick vara i samtalsrummet i två timmar, sedan kom andra patienter som skulle ha det rummet. Dotterns säng rullades in på en sal och min säng ut i dagrummet.
Det kändes ju sådär och efter diskussion fram och tillbaka bestämde vi att jag skulle åka hem för att få sova ordentligt och orka idag.
Det var ju en som var glad igår när jag åkte hem iallafall.
Fick ett mess när jag satt i bilen om att hon kommit in på ett oskyddat nätverk och kunde surfa på nätet.
Nu har jag ätit frukost, väckt den sämre hälften och så är vi på väg in snart.
Operationen är kvart över elva så sänd varma tankar åt Solna-hållet då.
Dagen före D-day
Jaha, då har vi kommit till dagen före.
Ikväll är det är här vi kommer vara. Hela familjen kommer och fikar vid två och kramar om Steffi och vid sju ska vi vara inne på Karolinska.
Dottern har bestämt middag idag. Det kommer bli köttbullar med stuvade makaroner.
Jag är heeeeelt slut idag.
Hade middag igår, som var väldigt trevlig, men kunde inte sova sen när vi gick och lade oss.
Vred och vände på mig, hjärtklappning och tankarna virvlade i huvudet.
Nu kommer det nog inte bli så mycket uppdateringar de närmsta dagarna som kommer, men jag skriver när jag får tillfälle.
Middagsbjudning imorgon
Tror att det blir:
Förrätt:
Kex med oliver och skagenröra
Varmrätt:
Hemlagade och grillade hamburgare
Salsa
Klyftpotatis
Guacemole
Coleslaw
Efterrätt:
Chokladfontän
Marschmallows
Jordgubbar
Hallon
Dryck:
Det som finns i vinstället och barskåpet.
Kan det vara nåt?
Shit, vad jag vill göra om mitt kök så jag har STOOOOOOORT utrymme att laga mat på.
Det är ju så himla kul!
Dagens YouTube
Men Janice da...
Barnvakt
Ikväll blev vi barnvakt till min systerdotter Pixie.
Oj, hon är nästan samma färg som min soffa visst...
Fredagslyx
Gallovin och chokladtryfflar som kostade 119:- för 12 stycken.
Ja, svindyrt.
BUT LIFE IS GOOD!!
Finally!
Operationen blir av som planerat.
Inte en kommentar om att hon låter lite täppt.
SÅ JÄVLA SKÖNT!!!!!
Dottern är på väg in till RIX FM-festivalen och hon skulle väl egentligen behöva vara hemma och vila, men samtidigt behöver hon få komma ut, vara med sina kompisar och få tänka på nåt annat.
Nu ser vi ljuset i tunneln.
På väg
Dottern är utrustad med näsdroppar och sen är det bara att hoppas på det bästa.
Yummie!
Någon som vill ha fika?
En dag närmare...
Just nu ligger hon på soffan med en sån jäkla huvudvärk. Fan, om allt bara kunde vara över!!!
Jag misstänker att hon är pollenallergisk för det är inte normalt att vara så täppt så länge.
Men det blir näsköljning och nässpray innan vi åker in imorgon bitti.
Idag har ännu ett läkarbesök avbockat. Dottern slog knäet ganska illa i vintras när hon åkte bräda och idag hade hon tid för magnetröntgen. Vi båda är nog ganska trötta på allt vad läkare, röntgen och mediciner heter.
Men nu har högen med remisser, läkartider och telefontider minskat rejält.
WOOHOOO!
Magen är lite bättre idag. Proppade i mig en jäkla massa aprikoser på jobbet i morse och det är nog det mest effektivaste sättet för mig att få rotation på innanmätet.
Nu är det MAT!
Magproblem
Den bullrar, låter, kniper och har sig hela tiden. Rapar jag inte så fiser jag... I smyg då om jag inte är själv.
Så fort jag äter sätter det igång som en torktumlare och rumlar.
Inte får jag gå och göra tvåan heller. Tror det var en vecka senast.
Det här kan faktiskt göra att man blir galen!
Magen är så svullen att man minst sagt ser gravid ut.
Jag får väl prova och gå ut på helvetes-gå-bandet och se om man får igång maskineriet.
Revisorer
Varför ser alla ut på samma sätt?
- Ganska smala
- Glasögon
- Torr humor
- Chinos
- Skjorta
- Vita händer med långa smala fingrar
- Lite nördiga på nåt sätt
Tänk om de istället såg ut:
- Kroppsbyggare
- Linser
- Sarkastisk humor
- Slitna jeans med några hål i
- Tröja med tribalmönster
- Brunbrända, valkiga händer
- Cool, laidback, lite flörtig attityd
Inte för att någon av dessa typer tilltalar mig precis, men det är en intressant tanke...
Just hemkommen...
Så nu är det mat och sen slöa i soffan.
Känns som om jag har bomull i huvudet.
Patetiska människor!
Jag tänker på Bonde söker fru och den värsta av den alla: Ensam mamma söker.
Hur kan man vilja synas på tv hånglandes med än den ena än den andra???
Speciellt om man har barn!
Har man kontaksvårigheter och svårt att träffa någon ute finns det väl otaliga kontaktsajter att ta till?
Nä, det handlar nog mer om deras fem minuter i rampljuset.
Kan knappt bärga mig att få läsa om de ensamma mammorna som kommer visa nya höstmodet, ge inredningstips och råd i barnuppfostran...
Chiari Malformation
Området i nacken där ryggmärg och vätskan som cirkulerar kring och i hjärnan är för trång på henne. Lillhjärnan har vad man kallar tonsiller, som i halsen, och på vissa hänger de ner mer i området i nacken och på vissa ingenting. På dotterna hänger de ner väldigt långt ner och på så sätt täpps området till där det ska flöda fritt.
Det gör att det blir flödesproblem som kan orsaka huvudvärk.
Det som är ovanligt i dotterns fall är att hon, fast hon är så ung, har så stora besvär.
I normala fall kommer inte symptomen förrän i trettio till fytrioårsåldern, om ens då. Många lever med den här missbildningen utan att ens veta om det.
Man har sett att symptomen kan komma efter ett trauma mot huvudet.
Min dotter har varit med om fyra.
När hon var två år tappade jag henne i golvet med huvudet före. Får fortfarande ångest när jag tänker på det och ljudet som hördes när huvudet träffade klinkersen...
När hon var fem jagade hennes bror henne och fick tag på hennes luva i jackan och drog till så hon for baklänges och slog huvudet i golvet och tuppade av.
När hon var 13 sprang hon i skolkorridoren och krockade med en kompis så kraftigt att hon flög bakåt och slog huvudet i golvet. Då tuppade hon också av men den här gången började hon krampa. En riktig skräckupplevelse för alla som var där. De trodde hon höll på att dö.
Sista gången var förra vintern då vi var uppe i fjällen och åkte bräda. Då hamnade hon med ryggen neråt i backen och fick felskär på brädan. Hon tappade balansen och for bakåt och slog huvudet igen. Tack och lov hade hon hjälm!!!
Hon blev helt yr och fick åka skoter tillbaka till hotellet.
Efter otaliga akutmottagningsbesök då hon var så dålig att hon inte ens kunde stå upp blev hon skickad till barnneuro som hittade orsaken till hennes huvudvärk.
Hon blev då skickad till neurokirurgen på Karolinska i Solna där det togs beslut om att en operation är nödvändig.
Operationen går till så att man rakar bort en 5X2 centimeter lång remsa från nacken upp mot huvudet.
Man öppnar skallbenet i bakhuvudet, plockar bort översta nackkotan och gör utrymmet där hjärnstammen bildar ryggmärg större.
Låter läskigt, men det man upprepar för sig själv är att doktorn som ska utföra operationen är inne i det här området och arbetar varje dag.
Självklart kommer allt gå bra!!
Så det är det som kommer hända på måndag, om det nu blir som vi vill...
Dagens YouTube
Gud, vilka bra tips!
Varför fick inte jag sån här värdefull information när barnen var små?
Konstigt...
...att man inte vill gå upp på morgonen.
Icke sa Nicke
Men man tog ett halsprov på streptokocker som visade sig vara negativt.
Såååå... summasumarum blev: undvik människor, ingen förbeyggande medicinering, fundering på att inte gå till skolan för att undvika eventuella virus och ingen närkontakt med sin bror.
Vi köpte en näsköljare som hon har använt både igår och idag.
På fredag när vi ska till Karolinska får hon ta näsdroppar och sen är det bara att hålla tummarna att läkarna inte tycker nästäppan är ett hinder för operation.
Vojne, vojne..
PLEASE
Dagens YouTube
Vill ha!!!
Åt rätt håll
Vad är det för fel..??
Känslan är helt obekant och jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig inför det här faktum att jag inte håller på att somna stående och har värk överallt.
Äh, det är väl bara att njuta så länge man kan.
Den här veckan är helt sjukt bokad. Det är något varje dag och mobilen piper konstant av påminnelser.
Tyvärr kommer cyklingen till jobbet i kläm.
Jag får väl gå ut på helvetes-gå-bandet istället på kvällen.
Det är APTRÅKIGT!
Nä, nu är det mat.
Häppåré!
Ljusglimt och inte
Nu är sonen dålig istället. Ont och svullen i halsen och jag såg några vita prickar på ena mandeln. Han gick upp till vårdcentralen och fick ta halsprov på en gång som jag inte vet svaret på än.
Jag frågade lite fint om han inte kunde flytta hemifrån några dagar när han är dålig så han inte smittar sin syster.
Tror inte han tog mig riktigt på allvar...
Fortsättning följer...
Titta vad jag hitta på YouTube
Ett år sedan..:0)
Dagens YouTube
Visa hur det ska se ut, Arianna!
Heja, heja, heja
Deppig, förkyld, rädd för att operationen ska bli uppskjuten IGEN och mycket att hinna med innan operationen...
Nä, nu spottar vi i nävarna och tar nya, friska tag!
Hoppa i badet en stund, dra några djupa andetag, när hon kommer upp får hon en kopp te i handen med honung och en Vicks i och sen går vi igenom Ergonomi och arbetsmiljö!
KOM IGEN!
Snor och marängswiss
Men det är helt jävla otroligt, hon är sjuk igen!!!!!
Hur länge fick hon vara frisk..? En vecka...?
Lilla pluttan...
Vi får väl se om hon pallar sjunga..
Känns sådär när det är en vecka kvar till operation. En sak är säker iallafall, den här gången tänker jag INTE ringa till Neurokirurgen. Nu får dom göra bedömningen på fredag då vi ska dit och träffa kirurg och narkosläkare.
Det får inte bli uppskjutet igen. Då blir vi galna!
Sonen är 21 idag!!!
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Snart blir det kalas med marrängswiss.
Kvällens meny
Varmrätt: Grillade, tunna revbensspjäll, grillad fläskfilé, hemlagad coleslaw, sallad med fetaost, baguette, Lohmanders bea och pommes för de som vill ha.
Efterrätt: Chips
Vin: Shiraz Mourvédre Viognier 2008
Öl: Carlsbergs Hof
Cykel
Nä, tänkte väl det...
Det var på gränsen att jag gav upp och ringde sonen så han fick komma och hämta mig.
Men, jag härdade ut och trampade på.
*ger mig själv en klapp på axeln*
Igår och idag har jag cyklat till jobbet.
Desperata människor kräver desperata handlingar..
Jag har konstaterat en sak:
Varför går alla gånde på deras vänstra sida????!
Såvitt jag vet har vi högertrafik i det här landet.
Och inte flyttar dom över till rätt sida heller när dom ser att jag kommer på rätt sida om gångvägen.
Närå.
Over and out
Och en till...
Dottern uppträder på Sergels Torg på lördag!
Kom dit och lyssna!
En sak till
Inte en myra i sikte!
YEAAH BABY YEAAH!
Jag har gett mig...
Ville bara säga det.
Jaha...
Då sätter jag igång nu då och börjar skriva på första kapitlet...
Japp.
Dåså.
Here we go.
Eeehhh...
Undra om man skulle kolla mailen?
Oj, den här sajten verkar intressant!
Hm, vad höll jag på med nu da?
Just det, första kapitlet...
Men skriv da!!!!!
Liten har blivit stor
Min vackre pojke....
Min vackra flicka...
Eat and die!
Seså! In i hålen med er!
KLAR!!!!
Helt sjukt!!! Kan mycket väl bli så att när jag väl börjar skriva kommer det bli tillägg och förändringar, men i det stora hela är jag klar.
Nu börjar riktiga jobbet.
Att ta sig från punkt A till punkt B...
Ryktet går...
...tydligen på stan om vår trädgård. TrädgårdsYlva var förbi igårkväll och berättade att hon fått samtal både från där vi bor och från Södertälje.
Man undrar ju hur det är möjligt.
Det slutar väl med att man får hit busslaster med pensionärer som ska oja sig och imponeras av stans vackraste trädgård.
Det är inte lätt att vara ödmjuk...
Varför blogga?
Vi som befinner oss i bloggvärlden har väl olika anledningar till för varför vi håller på med det.
Pengar
Uppmärksamhet
En chans att få sin åsikt hörd
Snacka skit om andra anonymt
Istället för dagbok
Men jag då?
Det är ett skitbra sätt att hålla skrivandet och tankeverksamheten igång.
Borsett från vissa dagar då...
Som just nu...
Bloggtorka kan vi väl konstatera.
Kör så det ryker
Jag är en bit på väg!
Mmmmm.... gott...
Såja, spring iväg och ropa på dina kompisar nu!
Dagens lektion
Här sitter jag med flimmanuset till filmen "Juloratoriet" och ska jämföra det med filmen.
Trodde det var författare jag skulle bli...?
Komsi, komsi
De kryper över hela vardagsrumsbordet. Äter på vår frukt, kryper upp på en när man sitter i soffan.
Nu lockar jag dom med marmelad och sedan byts fatet ut mot myrdosa.
MMMMMOOOOOAAAAAHHHHAAAAA!!!!
Dagens YouTube
Så lätt man kan missförstå...
Arbetsledare
Vi kavlade upp ärmarna och satte igång med en ordentlig resning ute på framsidan.
Han plockade fram och jag rensade undan. Det är så det brukar gå till när vi håller på med något projekt.
Emellanåt ropar han ut ett önskemål.
- Älskling! Kan du hämta ett glas vatten?
- Älskling! Kan du hämta skarvsladden i garaget?
- Älskling! Kan du vira ut slangen?
- Älskling! Kan du hjälpa mig här?
- Älskling! Kan du hålla här medan jag skruvar?
- Älskling! Ska vi äta något?
- Älskling! Kan du tända en cigg åt mig?
KALLA MIG INTE ÄLSKLING EN GÅNG TILL!!!!!!!
Hallelujahmoment
När jag satt där i mörkret och var helt inne i handlingen fick jag en uppenbarelse. Plötsligt trädde en handling till en ny bok och karaktär fram. Det är så sjukt. Det var precis det som hände med min förra idé. Då satt jag på ett plan utan papper och penna och när jag till slut fick tag på en penna krafsade jag ner grundidén i en bok jag hade med mig.
Igår började tankarna snurra i hundraåttio och till slut kunde jag knappt koncentrera mig på handlingen i filmen.
I bilresan hem var det samma sak och det fortsatte när jag kom hem.
Egentligen borde jag kanske ha tagit papper och penna och skrivit av mig för det var ju stört omöjligt att somna. Till slut gav jag upp och tog en insomningstablett.
Flera gånger under natten har jag vaknat med idén forfarande i huvudet.
Jag kom till och med på en titel! Och det brukar vara det svåraste.
Äh, shit, alltså... Det här kan bli riktigt bra!!!!
Dagens YouTube
Värmer mitt hundhjärta.
Frågor och svar
Ja, kanske det.
Har även solen sina fläckar?
Ja, uppenbarligen.
Bloggtorka?
Ja, tydligen.
Sur och grinig?
Ja, verkligen.
Nya tag senast imorgon?
Ja, absolut.
Svårt att acceptera
Meeeeen, (som Tony Irwing säger), det är svårt att acceptera att kroppen lever ett eget liv och att man inte kan påverka ett jävla skit.
Så mycket som jag väger nu har jag inte gjort på femton år.
Visst unnar jag mig rödvin på helgen och sötsaker, men det är absolut inga överdrifter. Jag sitter inte och frossar.
Jag äter Viktväktarmat på veckorna och rör på mig.
Jag gick in på Fass och läste om bieffekterna på min cortisonmedicin och där står det att det är vanligt med vätskeansamling.
Är det vätska jag samlar på mig?
Det är jävligt FRUSTRERANDE!!!!!
Jag börjar känna mig bättre, men jag som är så viktfixerad har svårt att känna att jag hellre går upp och mår bättre än att se ut som jag vill. Om jag inte tar medicin är ju priset att ha värk och ligga däckad.
Varför kan man inte få vätskedrivande i samband med cortisonet?!
Äsch... nu går jag och gräver ned mig....
Dagens YouTube
Ja, jag vet...
Det är så cheesiiiii, men jag grinar varje gång när jag ser den här...
Resultatet
Föreställ er dessa med lättvispad grädde och några hallon på toppen.
Dålig människa
Jag är en dålig människa...
Är väl säkert uppe i 10 cigg om dagen igen mot för 4 som jag rökte förut.
Näe.
Jag ska skärpa mig efter helgen.
Jag måste sätta en deadline för mig själv.
Så får det bli.
Japp.
Blod tjockare än vatten?
Kan människor bete sig hur som helst bara för att det finns ett blodsband mellan dom?
Har man automatisk rättighet till barnbarn, syskonbarn eller barn bara för att man är släkt?
HELL NO!
En vän kan mycket väl kännas och stå en närmare.
Tack och lov har jag själv aldrig behövt fundera på de här frågorna men några stycken i min direkta närhet ställer sig undrande till det här.
Jag kan bli förundrad hur man som familjemedlem kan behandla sina närmaste som lort och inte fatta att det påverkar relationen.
Hur kan man kasta ur sig spydigheter och elakheter och sedan sitta och grina över att man inte är välkommen att fira jul eller få komma på födelsedagar?
En familjerelation måste vårdas som vilken relation som helst, den går inte att ta för given.
Så, summan av kardemmumman...
Peace, love and understanding.
Cupcakes
Resultatet utlovas senare.
Vardagslyx
Vi åt mat senare.
Bara så ni vet.
