Säg den lyckan som varar...

Dottern kom upp vid halv tolv och mådde inte speciellt bra. Huvudvärken hade inte gett med sig. Klockan kvart i tolv tog hon sina Citodon och lade sig på soffan. Efter en stund blev hon rejält ledsen för att hon hade så ont och jag gick och blötte ner en handduk som hon lade på pannan.
Halv ett ringde jag in till avdelningen för att fråga om hon får ta fler Citodon om de hon tagit inte hjälper och om hon inte får det vad vi isåfall ska göra.
Sköterskan som jag pratade med kände inte till Steffi och ville prata med sköterskan som har haft hand om henne. Läkaren skulle oxå komma in inom en timme så de tänkte prata med honom oxå.
Så vi får se hur det blir nu. Antingen skriver de ut starkare värktabletter (morfin) eller så åker vi in.
Dottern blev inte så glad över att eventuellt få åka in till KS igen, men det är som det är...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0