Julie&Julia
Har precis legat i soffan och tittat på "Julie & Julia" med Meryl Streep.
Om ni vill se en riktig "feel-good" film så se den här.
Man blir inspirerad, glad och helt enkelt på gott humör. Filmen handlar om att följa sin dröm och inte ge upp oavsett vilka hinder man stöter på under vägens gång.
Att fullfölja sina åtaganden och att göra det man bestämt sig för att göra. Även om det bara är ett löfte man gett till sig själv.
Jag som älskar att laga mat ville bara hoppa upp ur soffan och sätta gång med att bena ur en anka eller kasta ihop en aladåb. (fy, varför kom jag bara på äckliga grejer...) Den gav mig oxå lust att skriva. För det är även det filmen handlar om. Så båda mina passioner i samma film!
Som löken på laxen är det här en film baserat på en sann berättelse.
Jag hade inte så stora förväntningar på filmen men blev, som ni kanske märker, positivt överraskad.
Se den!
Jo, jag finns fortfarande..
Men lusten att skriva har inte infunnit sig. Det har inte känts heller som om jag haft något att berätta.
Vi har åkt och kommit hem från Thailand. Det var jättemysigt men jätteskönt att komma hem igen.
Den sämre hälften är kvar där nere och kommer hem på tisdag.
Just nu sitter jag i soffan, alldeles själv hemma, med ett glas vin och en Geisha. Skönt att vara lite själv.
Jag tycker ju att jag är så himla trevlig att jag gärna njuter av mitt eget sällskap.
Jag har aldrig riktigt förstått de som hatar att vara själva. Jobbigt att hela tiden måste känna att man ska ha människor omkring sig... Inte för att man skulle vilja vara själv jämt, men någongång ibland är ju helt underbart.
Jag håller på att känna mig för hur det känns att vara i en vardag utan cigaretter.
Igår rökte jag två stycken på morgonen och använde sedan nikotinspray resten av dagen. Det gick förvånansvärt lätt..! Sprayen tog bort det akuta suget och gjorde att man kunde samla tankarna och fokusera på annat.
Idag har det faktiskt inte gått lika bra. Jag var rökfri från åtta i morse till fyra på eftermiddagen sedan jag åkte till min svärmor och fikade med henne och min mor. Där föll jag för frestelsen och rökte två cigaretter. Sedan har jag rökt en till när jag kom hem och i och med att jag nu har ett glas rött framför mig kan det nog bli en till.
Men sex cigg istället för tjugo är ju iallafall ett stort framsteg.
Men jag ser ju nu vad som är mina fällor. Sällskap som röker, inte alltid men i eftermiddag var det så, och alkohol.
Jaja, jag tar små steg och kommer förhoppningsvis i mål så småningom. Det känner jag!
Jag har aldrig tidigare sett mig själv som en ickerökare, men den bilden framträder mer och mer. Ett stort plus är att jag har stort stöd från omgivningen för det är ingen i min bekantskapskrets som röker. Så det finns många som hejar på mig. :)
Det jag måste jobba med mig själv är att det är ok att inte lyckas och då är det bara att ta nya tag!
