Huvudvärkslägesrapport
Hoppas det är över nu.
Sjukhus, sjukhus och sjukhus...
Fortfarande är det inte bestämt var de sista dagarnas antibiotika ska ges.
Det är sagt nu att hon ska ha den tills den 22:a.
Möjligen måste vi åka till Sachsa (stavas det så?), eller till en annan avdelning på Huddinge.
Sköterskan bytte ställe på kanylen för där dottern haft den tidigare började det göra ont. Den nya medicinen är starkare och det kan göra att man kan få ont i venen där kanylen går in.
Sköterskan stack henne tre gånger utan att lyckas och fick till slut fixa någon annan som kom och gjorde jobbet. Nu sitter den i armen igen, till dotterns förtret för hon vill helst ha den på handleden.
Hon såg ut som en nåldyna efteråt...
Eehhh... va???
När vi ska gå talar hon om för mig att sköterskan frågat hur länge hon ska gå på antibiotikan.
Ingen aning, säger hon. Antingen kan det bli till på onsdag eller fram till den 22:a, men vi vet inte.
Jaha, svarar sköterskan, för vi sommarstänger här på torsdag.
Eehhh.... ok...
Jag haffade sköterskan på väg ut och frågade hur vi skulle göra.
Jag kollar det till imorgon, fick jag till svar. Oroa dig inte.
Blink, blink.
Nähä, då gör jag väl inte det..
Jag säger då det...
Jag: Jaha, har du med dig en apparat. Det står redan en här som brukar användas.
Sköterska: Jo, jag vet. Men nu är det nya bud. Hon ska få en annan sorts antibiotika som är starkare och som bara behöver ges en gång per dygn. Så det innebär att ni får åka hem och sova hemma och komma tillbaka hit till klockan ett imorgon.
Jag: VA???! Igår sa ju läkaren att antibiotikan ska ges tre gånger per dygn i två veckor och att det bara var att ställa in sig på att sova här i två veckor till.
Sköterska: Ja, jag vet. Men eftersom jag inte haft XX tidigare så ville jag gå in i hennes journaler och läsa på lite och då klickade jag på olika ställen för att få reda på allt om hennes kemiska hjärnhinneinflammation och råkade av en händelse hitta ett svar från infektionsläkaren där han ordinerade den här medicinen. Faktum är att hon kunnat få den redan sen i förrgår...
Jag: Oh my god!!! Är det sant?! Så det innebär att hon kunnat fått sova hemma???
Sköterska: Ja....
Jag: Herregud...
Dottern: YES!!!!! Sova i min egen säng!!!! YES!!!
Så är det...
Bitterljuvt.
Skönt att sova hemma och bara behöva vara där en gång om dagen.
Men man kan ju inte hjälpa att undra hur det kommer sig att läkarna inte läser journalerna ordentligt!!!!
Hit och dit
Dottern vaknade i morse med lite huvudvärk, kanske en trea. Efter att ha fått sin dagliga antibiotikakur packade vi ihop lite grejer och drog därifrån. På vägen hem blev hon jättesugen på våfflor så det var bara att stanna på affären och köpa mix.
Nu håller på att fixa sig lite för att gå ner till centrum och träffa några kompisar en liten stund.
Det får hon under stränga förhållningsorder.
Inget flams och trams!
Vid halv fyra åker vi in till sjukhuset igen och efter det ska vi till goda vänner vars son fyller år.
Det var dagen som den ser ut just nu.
Adios!
Tung dag...
Inte för att dottern blivit sämre utan för att idag fick vi reda på att hon kommer inte få antibiotika i tablettform utan måste komma in på bestämda tider för att få det intravenöst tre gånger per dygn. Eftersom tiderna är 8.00, 16.00 och 24.00 är det ingen idé att åka hem över natten utan då är det bäst att vi sover kvar. Dottern hade nog hoppats på att kunna få ta antibiotikan i tablettform men det gick inte.
Det innebär att hon måste vara fortsatt inskriven i nio dagar till och vår tripp till Skåne över midsommar inte blir av.
Jag skiter i det, det är mindre viktigt, men hon är så himla ledsen nu över att hon måste sova kvar där i så många dagar till..
Men vad ska man göra? Det är ju som det är.
Huvudsaken att hon blir frisk.
Inte för att det är någon tröst för henne....
Bättre och bättre dag för dag
Vi är endast inne på sjukhuset när dottern ska få antibiotika och till natten.
Hon vaknade i morse med en femma i huvudvärk (och blev ifrågasatt av en puckosköterska om hon inte låg på en trea eller fyra!) och fick Alvedon. Nu under resten av dagen har hon varit feberfri och inte haft någon huvudvärk eller kräkningar.
Underläkaren var inne och talade om att odlingarna som gjorts har inte visat något och det har antagligen varit lappen de satt in i huvudet som gett en retning på hjärnhinnorna och skapat vad man kallar för kemisk hjärnhinneinflammation.
Skönt att, förhoppningsvis, nu äntligen fått ett namn på hennes tillstånd!
Nästa vecka är hon medtvingad att fira midsommar i Skåne.
Jag har mutat henne med spabesök och en tripp till Danmark och Köpenhamn.
Nu känner vi oss alla här mycket lugnare och ser ljuset i tunneln!
Ny sjukhussväng
Hon väckte mig på natten vid halv två med sprängande huvudvärk och feber.
Jag ringde in till både avdelningen på KS och sjukvårdsupplysningen och båda ställena tyckte vi skulle åka in.
Jag ringde ambulans då jag bedömde att hon var i såpass dåligt skick att vi inte skulle åka in med henne själva.
Väl inne på akuten bedömde de att hon skulle läggas in och skickas på magnetröntgen och att det skulle tas ett ryggmärgsprov.
Halv fyra kom vi upp på avdelningen och efter att hon fått morfin rullades hon in på ett undersökningsrum där provet togs.
Dottern var så borta att hon knappt märkte någonting. Hon var superduktig!
Efter det somnade hon som en stock och sov ända till halv två dagen efter.
Vid åtta på morgonen kom läkaren och berättade att hon hade en virusburen hjärninflammation.
Jag blev faktiskt ganska lättad att de hittat något.
De visste inte vilket virus hon hade och bestämde att sätta in ett brett antibiotika intravenöst. Det har hon fått tre gånger per dygn.
Under måndagen och tisdagen har hon mått ganska dåligt med både huvudvärk och illamående.
När det varit som värst har hon fått morfin.
Igårkväll blev hon hastigt sämre. Hon kunde inte ligga ner för det gjorde så ont i huvudet, skakade, fick snabbt feber och och började kräkas. Hon grät för att hon mådde så dåligt,
En läkare kallades upp och hon skickade en remiss för en ny röntgen.
Vid elva, efter att dottern fått morfin, skjutsades hon ner till röntgen.
När vi kom upp igen till avdelningen somnade hon och sov, tack och lov, hela natten.
I morse vaknade hon utan huvuvärk och mådde betydligt bättre!! YYYYIIIPPPIIIEEE!!!
Läkaren kom in vid ronden och berättade att dottern har en vätskeansamling i operationsområdet och som läckt ut.
Alltså inte en hjärninflammation.
Därför ska hon fortfarande behandlas med antibiotika för de klassar det som att det är en infektion.
Nästan hela dagen har hon varit rätt ok, men klockan halv fyra kräktes hon igen...
Efteråt mådde hon mycket bättre. Skumt....
Klockan fyra fick hon antibiotika och efter att ha pratat med läkaren bestämde vi att dottern skulle få komma hem en sväng. Hon behöver i princip inte vara där mer än när hon ska när hon ska få sin medicin. Såvida inget händer såklart och att hon mår skapligt.
Nu sitter hon och tittar på tv och vi åker in om en timme.
Uppdatering kommer när jag får tillfälle att sitta vid datorn.
Kväll 9 + ärrbild
Dagen har bara sprungit iväg...
Dottern vaknade och mådde helt ok. Hon hade sovit bra och vaknade halv sex av sig själv och tog sina Citodon.
Hon ringde mig vid tio och hade precis vaknat.
När jag kom hem satte vi oss och tog tag i hennes Naturkunskapsuppsats.
Hon har inte behövt vila under dagen och det är ju verkligen att gott tecken!
Klockan sex tog hon Citodon och när jag nyss frågade om huvudvärk sa hon att hon ligger på en 2:a av 10.
MYCKET BRA!
Såhär ser hon ut i nacken nu en vecka efter operation.
Tyvärr har jag ingen bild på hur hon såg ut när hon var nyopererad, det fick jag inte ta...
Men jag kan säga att det är SJUUUUKT snyggt jobb!
Han använde en speciell tråd för att ärret knappt ska synas.
Så gulligt tänkt av honom.
Imorgon ska jag skjutsa in henne till en hårsalong för att hon ska få göra hårförlängning.
Hon satt ju hårmodell för en tjej som skulle ta gesällbrev en vecka innan operation. Tyvärr tunnade hon ur dotters hår så mycket, (hon var sååå ledsen när hon kom hem) att hon är jätteorolig för att det rakade området ska synas igenom.
Så som en liten kryapådig-present har jag lovat att betala hälften. Så imorgon ska hon in för att tjejen ville kolla ut vilket hår som ska användas.
Nästa tisdag ska hon få göra förlängningen.
Nu tänker jag sätta mig och försöka fila lite på boken.
Dag 8
Det är väl med blandade känslor.
Om det nu skulle hända något som i lördags är vi tvungna att åka till akuten istället för att ha en avdelning att åka till.
Men det är total kaos här.
Läkaren som är i tjänst har varit på akutoperation tre gånger nu på förmiddagen och de vill ha alla sängplatser som finns att få.
Dottern har mått bra idag och då är hon väldigt lågprioriterad (vilket jag förstår).
Just nu sitter vi och väntar på läkaren som ska komma och skriva ut henne.
Väntar, väntar, väntar, väntar.....
Sitter och..
Dottern sover fortfarande.
Kväll 7
Ikväll blev det Donken.
Sitter just nu i soffan, äter godis och tittar på X-Men.
Dottern blev kvar och jag åkte hem. Först in till jobbet och räknade av alla kassor och sedan hem.
Jag ringde dottern efter jag ätit för att kolla läget och hon berättade att hon satt och och tittade på film på datorn och hade inte varit uppe och gått än.
UPP OCH RÖR PÅ DIG!
Hon hade börjat få lite ont så hon fick lova mig att tala om det för sköterskan så de får ta beslutet om det ska ges morfin eller inte. Jag förklarade för henne att om hon inte säger till i tid blir det för svårt att få ner smärtan och då är vi tillbaka på ruta 1. Hon vill ju åka hem imorgon och det kommer inte bli något av med det om hon har lika ont imorgon som igår och idag.
FÖRSTÅR DU DET?
(Jag vet att hon läser bloggen så jag passar på att skrika lite åt henne.)
Nähä, nu väntar duschen och sedan sängen.
Uppdatering
Dottern sover och sover...
Det är ju bra.
Hon blir kvar här och jag kommer åka hem och sova inatt. Vill inte störa hennes nattsömn mer än jag gjort.
Hon hade nog hoppats att hon skulle få åka hem, men tycker varken jag eller skötaren.
När hon var vaken för en stund sedan tyckte hon det kändes lite bättre och kunde röra på huvudet ganska bra.
Men det är bättre att hon är på plats där hon kan få ordentlig smärtlindring om det skulle behövas.
Hon är tröttare idag än igår och skötaren funderade på om han skulle sätta dropp på henne för att hon ska få i sig lite näring eftersom hon inte äter.
Hon dricker när man säger till henne men tänker inte på det själv.
Jag kommer åka härifrån, men en klump i magen, vid kvart i sex för att åka till jobbet och räkna.
Imorgon bitti åker jag hemifrån vid sju så jag kommer väl vara inne vid halv nio med tanke på trafiken.
Jag pratade med den sämre hälften efter att dottern varit på röntgen och han bestämde att han ville åka hem imorgon från Monaco istället för på tisdag. Efter röntgensvaret ringde jag upp och lugnade honom att allt såg bra ut och självklart bestämmer han själv men jag ser ingen anledning till att han ska ruscha hem. Nu när vi vet att inga kompikationer tillstött spelar det ju ingen roll om han kommer hem måndagkväll eller tisdagkväll.
Självklart kan han inte slappna av därnere men det känns nog lite bättre för honom att veta att inget allvarligt har hänt.
Sonen slutade vid halv fem idag och eftersom han ska hjälpa mig att låsa butiken efter att jag räknat är det ingen idé att han kommer in. Det var ju synd...
Känner mig jättefräsch faktiskt..
Inte duschat, borstat tänderna eller fått rena underkläder på mig...
Myspys..
Dag 7
Natten har inte varit så rolig för dottern.
Sovit dåligt, ont och någon idiot (hrm) som legat i samma rum som henne har snarkat...
Några gånger har sköterska varit inne och gett henne morfin mot smärtorna med det har inte hjälpt nämnvärt.
I morse kom skötaren och berättade att man beslutat att hon skulle CT-röntgas för att utesluta blödning.
Klockan halv tolv rullades hon ner till datortomografin och jag fick snällt vänta utanför.
När dörren öppnas och röntgen är klar ser jag hur dottern ligger och är jätteledsen för hon har så ont.
Fy fan.. Det är verkligen som alla säger, skulle jag kunna skulle jag byta plats med henne på en gång. Det är tufft att bara stå på sidan och titta på.
Efter en timme uppe på avdelningen kom läkaren.
Han berättade att plåtarna sett bra ut och inga blödningar hittats. *puh*
Huvudvärken beror antagligen på spänning i nacken kombinerat med att hjärnan nu fått större utrymme och behöver tid att anpassa sig. Den bästa medicinen är att röra på sig.
Lättare sagt än gjort...
Läkaren skyndade vidare efter det korta samtalet och skötaren kom in med ytterligare en dos morfin.
Tyvärr mår dottern väldigt illa av morfinet och har varit nära att kräkas en gång.
Hon beställde lax till lunch med fick bara i sig ett par tuggor sedan var det bara att se att spypåsen var nära till hands.
Skötaren kom in efter lunch och frågade hur det var och när dottern berättade om sitt illamående gick han och hämtade medicin mot det.
Nu ligger hon och sover och jag sitter bredvid och läser tidningarna.
Det är väl tveksamt att hon får komma hem idag.
Vi får se under eftermiddagen vad som sägs.
Ärligt talat känns det skönare att hon får vara här någon dag, även om hon själv inte vill det. Här är hon i trygga händer.
Hon saknar sin storebror så när han ringer ska jag fråga om han inte kan komma in en sväng efter jobbet.
Uppdatering följer under dagen.
Kväll 6
Personalen har bäddat åt mig bredvid henne inne i ett samtalsrum så jag sover kvar här under natten så får vi se om vi får åka hem imorgon.
Min mobil har dött och jag har ingen laddare.
Vill någon nå mig går det att ringa på dotterns telefon.
Något positivt är att jag faktiskt fått en hel del skrivet medan jag sitter av tiden här.
Innan sköterskan kom in satt dottern och jag och kolla en tjejs mobilbloggning när hon recenserar "Snabba cash" av Jens Lapidus. OH MY GOD vilken blåst tjej!
Ser ju för fan ut som om hon är drogad...
Recension vet jag inte om jag kan kalla det hon gjorde.
Herregud vilka människor det finns!
Varför är folk så intresserade av höra vad såna här bimbos har att säga....
We´re baaaack...
Hon är helt slut och somnar nog snart.
Hon fick morfintabletter på en gång när hon kom in.
Kunde ju när man tänker på det såhär i efterhand varit bra om vi fått något starkare med hem än Citodon att ta till om värken skulle slå till.
Det var kanske lite väl optimistiskt att gå direkt från morfinpump till Citodon och Panodil.
Men, men, man lär sig så länge man lever och huvudsaken att hon fått hjälp nu.
Nu sover hon så sött...
Säg den lyckan som varar...
Halv ett ringde jag in till avdelningen för att fråga om hon får ta fler Citodon om de hon tagit inte hjälper och om hon inte får det vad vi isåfall ska göra.
Sköterskan som jag pratade med kände inte till Steffi och ville prata med sköterskan som har haft hand om henne. Läkaren skulle oxå komma in inom en timme så de tänkte prata med honom oxå.
Så vi får se hur det blir nu. Antingen skriver de ut starkare värktabletter (morfin) eller så åker vi in.
Dottern blev inte så glad över att eventuellt få åka in till KS igen, men det är som det är...
Första natten...
Självklart glömde jag fråga om hon kunde ta fler citodon än vad är ordinerat, men hon har fått Panodil istället.
Klockan tolv ringer hennes mobil som påminnelse att ta tabletter.
Hoppas hon får en lugn natt och att hon kan sova.
Jag sa till henne att ta det jävligt lugnt imorgon när hon vaknar.
Sitta på sängkanten en stund innan hon kliver upp.
Jag vill inte vara med om:
Jag: Åh gumman är du uppe? Akta trappan när du kommer ner.
Dottern: Vilken trapppppppppppaaaaaaaaaaaa.....
Sov gott.
Ye okey!
Japp! Både dottern och jag!
*händerna mot taket*
Den sämre hälften har åkt till Monaco i affärer så det är bara hon och jag hemma.
Shit, vad avslappnad jag känner mig.
Funderade på att ta ett glas vin men det kanske är lite alkovarning på det...
Eller?...
Det hon måste göra nu är att ta Citodon var sjätte timme för att inte värken ska sätta igång.
Hon har satt in alarm på mobilen för att inte glömma.
Ett lugn har infunnit sig...
