Suburbandreams

Idag sov jag till halv nio. Jag blev lite förvånad att jag vaknade så tidigt, för det är tidigt för mig när jag är ledig, med tanke på hur trött jag var igårkväll. Men jag kände mig utvilad så det var bara att kliva upp. I vanliga fall är jag expert på att tvinga mig själv att somna om ifall jag tycker det är för tidigt att gå upp, men idag gick det inte.
Funderade på om jag skulle ut och gå på helvetes-bandet innan frukost, men jag sket i det. Hade verkligen ingen lust...
Skulle verkligen behöva göra det i och för sig, för vikten har nått toppnotering såg jag i morse när jag ställde mig på vågen.
Äh, jag skyller på cortisonet...
Det där får jag ta tag i sen.

Jag ringde till dottern vid nio och självklart skulle hon precis få frukosten serverad. Vi kom överrens om att hon skulle ringa när brickan stod på bordet.
Fem minuter senare ringde hon.
Hon lät så liten...
Hon hade ont, berättade hon och igår hade varit den värsta dagen sen operationen.
 När vi pratade hade hon precis tryckt på morfinknappen så hon sluddrade lite och lät väldigt trött.
Att hon får komma hem på helgpermis imorgon känns inte aktuellt. Inte med tanke på att hon fortfarande har så ont...
Jag berättade att hon kommer få en del besök idag och det tyckte hon kändes skönt.
Även om hon blir trött efteråt och kanske inte orkar vara med i alla samtal tycker hon det känns skönt att folk är där.
Det piggar upp litegrann för det är "Jävlig tråkigt här!" som hon uttryckte det.

Nu är det dags att hoppa in i duschen och göra mig iordning.
Tänker vara lite av en rebell och åka in tidigare än halv tre. Det är bara jag som kommer tidigt, och jag kan vara tyst som en mus och inte märkas.